Blame it on the stones: februari 2007

måndag, februari 26, 2007

sprall och förvirring

jag har slagit rekord i förvirring.

(det ekar i min, snart gamla, lägenhet.)

förvirring 1. i lördags flyttade jag saker till söndermarken. min fantastiska pappa med sambo och bror kom och hjäpte mig. allt förflöt lagom och nice ända tills jag, när vi precis körde ut på E4:an, kom på att jag glömt mobilen i lägenheten. det var bara för papi att vända om. jag klarar mig inte annars.

förvirring 2. tv:n är tydligen flyttad. jag blev stressad för jag skulle hem och kolla på det nya dansbands/samhällsspeglingsprogrammet som skulle lyfta intressanta frågor... jag läste om det i morse och tänkte "det där ska jag se ikväll!". när jag kom inrusande genom dörren slog det mig att jag inte har någon tv. uppdatering önskas!

förvirring 3. dessutom trodde jag, ända sedan slutet av förra veckan, att jag tappat bort nycklarna till förrådet. idag när jag kom hem så gjorde jag en liten extra-check med nycklarna på knippan och då visade det sig att det bara var jag som inte hade rätta knycken sist jag testade. så jag har nojjat alldeles i onödan...

förvirring 4. i fredags när jag i rädsla, ilska och hemlängtan flydde hem från mitt skräckinjagande arbete lyckades jag tappa bort ett stockholms-stad-taxi-kort. jag hittar det ingenstans och "chauföööörn" hävdar att jag tagit kortet och stoppat på mig det. kortet är spårlöst försvunnet. så imorgon måste jag spärra det om taxi sthlm inte hör av sig och säger att det låg under sätet... förbannat. men det mesta verkar ju lösa sig och mestadels handlar det om min egen förvirring så jag har fortfarande hoppet kvar.

förvrring 5. idag har jag och "fröken oh maaan, whalla!" letat efter friskis&svettis i betongen i nästan en timme utan att hitta det. på väg hem från tunnelbanefönstret skymtade vi dock den rödvita skylten så imorgon är det vi som går dit och betalar och ser till att börja svettas!

trots all förvirring har helgen varit härlig. igår var jag i cucumber-city och såsade runt i någon form av glittrande verklighet. fika på GLOBAL (som det tydligen numera kallas). en skön kväll som avrundades med laleh-konsert i konserthuset. hon var så söööööt, och närvarande och förtjusande. laleh gav inte de kulturrädda gurkorna en chans att banga allsång och medverkan. sprallig är vad hon är. och spralliga är vad vi blev!

måndagar är väl som känt inte min favoritdag, men jag måste säga att jag mår riktigt bra. jag är lite februaritrött men inte alls så illa som jag befarade.

jag har också köpt en audiosladd, så glädjen i min tv-lösa lägenhet är att leta musik på myspace och kunna lyssna på den med schysst ljud. clajjan i cucumber-city håller måttet som vanligt!

dagens down är: jag får inte ledigt på valborg! det har skett en del läskiga saker på jobbet vilket innebär att vi bör vara full styrka vid högprioriterade tillfällen på grund av säkerhetsskäl. fucked up! men det är inte mycket att göra åt. istället får jag gå och se mannen som var inspirationen till den här bloggens namn. det ser jag fram emot. mange, håll i hatten!

BLAMEIT´S TIPS FÖR DAGEN:

- Hellogoodbye - Oh it is love
- The age of rockets - Avada kedavra

sprall sprall!

torsdag, februari 22, 2007

forever young

Kommer Ni ihåg den? Forever young... mellanstadiedisco, rökmaskiner, banankola, pirr i magen och forever young! Hur många tryckare har tryckts till den låten, det måste vara miljontals.

" Let's dance in style, let's dance for a while
Heaven can wait, we´re only watching the skies
Hoping for the best but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not

Let us die young or let us live forever
We don't have the power but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music is for the sad men

Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders we are getting in tune
The music is played by the madmen

Forever young, I want to be forever young
Do you really want to live forever, forever and ever

Some are like water, and some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young

It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And diamonds are forever

So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true"

Det är nittiotal och det är naiva ord. Ändå så tycker jag att den speglar oss som växte upp på nittiotalet på olika sätt. Vi vill uppfylla våra drömmar, vi vill vara unga, vi vill leva. Vi får sällan nog.

Den finns i ny tappning, lyssna och få ont i magen! www.myspace.com/youthgroupmusic

torsdag, februari 15, 2007

Jamaica

Jag tror att vi drar till Jamaica ändå, jag och Sheriffen. Det är liksom så tråkigt att hålla på och jobba. Livet är till för att levas... och varför när det är så kallt!? Jag ser mycket mer nöje i att leva där det är varmt. Se på ön... ser den inte fin ut!? By the sea! Smaka på ordet: ÖÖÖÖ... JAMAICA... ÖÖÖÖÖÖÖ

Veckans trevliga upplevelser är en blandning av Club De Livre och sms. Boken Snö av Orhan Pamuk blev bok nr 2 i Club De Livres historia och medlemmarna hade den här gången inte riktigt hunnit med att ta sig igenom hela boken... Förutom AM då, hon har huvudet på skaft, den tjejen. Koll på läget och envis. Själv prioriterades Spybar och diverse taxiresor som kostade multum under helgen. Jag for som en skållad Råtta mellan olika fester och nattklubbar. Så här i efterhand bedömer jag det hela som vansinne. Men även helgen gick i jamaicanskt tecken... sis E öste på som fan bland Stureplans jamaicaner... men jag, jag är HELT oskyldig som vanligt. Sms:en har ökat markant den senaste tiden, vilket är en härlig utveckling.

Veckans mindre trevliga upplevelser handlar främst om ungdomar som inte tycker om mig för att jag är en så kallad AINA-GOLARE... My days, slang är fantastiskt men att bli benämnd som det sistnämnda är väl ingen höjdare för en socialarbetare som sliter för att skapa ett hållbart förtroende. Men vaxet på min hud blir tjockare och tjockare vilket innebär att det mesta rinner av mig och mycket lite tränger igenom. Om några år har vi väl utvecklat ett stålskinn, "fröken Oh man-whalla" och jag.

Den kommande helgen är något jag ser fram emot: hemma-date och Peopleparty. Det är också meningen att jag ska packa ihop mitt liv då det endast är 8 dagar kvar tills jag ska flytta hem det mesta av möblemanget till Söndermarken. Creutz-street here she comes! Sorgligt att lämna den här STOOORA lägenheten för en som är hälften så stor. Jag får helt enkelt hoppas på att min nya lya har en stor själslig yta... :) Det är mycket själavårdssnack och flumm på mitt arbete just nu. Vi tror att vi ska rädda världen med hockuspockus (hur faan stvas det)...

Men det bästa är nog att bjuda ungarna på en resa till JAMAICA... sen kan de komma och kalla mig för Aina-golare om de törs. :) Tänk om jag hade sådana möjligheter! Åh, tänk om världen var lite mer drömlik. Det finns en sådan drömlik plats, men den är hemlig. Imorgon ska mina ungdomar få en sådan plats av mig. Jag ska ge dem redskap som kan hjälpa dem att ta sig fram i världen och det är obligatoriskt att lyssna på mig. Gör de inte det, så blir det ogiltig frånvaro...

fredag, februari 09, 2007

Ekorrhjulet...

Jag är trött. Jag ser nästintill ut sådär. Jag har ont i halsen och känner mig utmattad. Tror jag hade feber i natt, men nu har temperaturen lagt sig till rätta igen. Det var i alla fall omöjligt att ta sig till arbetet idag. Jag ville så gärna slutföra veckan, för vi skulle göra en del viktiga saker idag. Men det får helt enkelt vänta. De får klara sig utan mig.

Hoppas bara att jag är lite piggare imorgon för då ska jag få umgås med både sis E och sis D. Och det händer inte ofta nu för tiden. Men sis D har ju till min stora glädje flyttat hit. Och snart flyttar även sis Star hit. Det är ju alldeles fantastiskt.

Ni tror förresten kanske att jag är sjuk för att jag var på konsert igår, men så är det inte. För sheriffen håller också på och är sjuk och var tvungen att recovra örat igår. Så jag gick och klippte mig. Så nu är jag ännu mer mörkhårig och ser ännu mer trött ut. Fast håret blev mycket fräschare. Och jag har dessutom beställt en färgtid till på måndag, då ska jag bli vacker!

Blir man automatiskt ful så fort man blir soc-tant? Man blir sliten, glömmer bort håret och sitt utseende och förfaller rent fysiskt. Usch vad hemskt. Den här dagen får bli min vändpunkt. Det är dags att rycka upp sig. Så här kan jag ju inte hålla på... Jag är 25! Jag vill åka till Sydamerika! Jag vill sitta på ett berg med goda vänner och se på solnedgången. Varför är inte det möjligt!?

Finns det sådana som alltid gillar ekorrhjulet!? Jag ber er i sådant fall att snarast kontakta mig och ge mig tips! Ekorrhjulet utmattar mig.

SLENTRIAN!

torsdag, februari 08, 2007

FIF å jag

Vi känner oss lite så här just nu. FIF och jag. Hetsar runt, fram och tillbaka. Hit och dit mellan möten och grupper. Det är sådär... Jag har i och för sig en lugn förmiddag nu, själv på kontoret. Men FIF kan inte slappna av och det känns som om jag har massor att göra, men jag får inget gjort.

Men det är redan torsdag och som Sheriffen poängterade, så är det som fredag och när det är fredag så är det i stort sett helg. Ikväll ska vi dessutom göra något roligt. Hoppas att Salem Al Fakir-konserten inte är utsåld! Något upplyftande som konsert är exakt vad jag behöver när det inte verkar som att någon kommer och kidnappar mig till någon varm söderhavsö, som by the way ligger i topp på önskelistan. SOL. VÄRME. Jag fryser så och har lite ont i halsen...

Imorgon kommer i alla fall sis E och värmer min själ.

Nu vill FIF och jag ha KAFFE! Så jag vaknar och gör någonting innan jag ska till grannförorten och FIF ska med och sucka.

Tänker på Er alla därute, idag skulle jag och FIF inte tvekat på förslaget att fika bort dagen och skolkat från livet.

tisdag, februari 06, 2007

tänk på att det mesta är övergående

tisdagar är bättre än måndagar. big time. jag hade ångest i morse när jag vaknade för att jag hade haft en sådan kass måndag, men när tisdagen väl kom igång så har det gått som på räls. jag har skrattat flera gånger på jobbet och suckat desto färre. men det är väl ingen tvekan om att vi är inne i en tuff period. vill i detta sammanhang sända tusen kind-kyssar till booster som lyste upp dagens slut. :)

mitt i den tuffa perioden händer en massa galenskap också. helgen var en bergochdalbana med en del loopings. men det gillar ju jag. speciellt bland de goda vännerna. melodifestivalen har jag inte tänkt att avhandla men jag tittade i alla fall. det jag kom fram till (läs: det missy kom fram till) var att jag och tommy nilsson har en del saker gemensamt. helgen bjöd också på lite glada överraskningar, till exempel: en NY trevlig människa (jag som trodde att jag redan kände alla), missy is going stockholmare (cherry road är belägrat fr.o.m slutet av shitty-month=goody-month), sheriffen, ducky och FIF platsar fortfarande i rocksvängen - jag är nästan övertygad om att vi öste hårdast av alla i lördagsnatten.

men hur fungerar det egentligen med old love? jag blir inte klok, jag blir oklok och svag. svag. jag orkar inte heller ta tag i något. jag tror att saker ska gå över. jag tror att det finns saker som kan vara bättre. jag vill tro det. idag på mitt möte med mina ungdomar som emellanåt är helt fantastiska så pratade vi om kärlek. en pojke sa att han inte tror på kärleken på det sättet att man träffar någon och så blir man bara kär... han jämförde det med att tro på spöken. han sa sedan att kärlek är något man lär sig, efter tre år kan man älska vem som helst sa han. det spelar på det viset ingen roll för honom om någon i hans familj väljer vem han ska gifta sig med för han kommer att älska henne och han kommer att skaffa en bra familj med sitt goda hjärta. det låter så enkelt nu när jag sammanfattar det. och mina tankar om kärleken skiljer sig rätt mycket från hans tankar. men han lät så säker och övertygande. jag är fascinerad av dessa fjortonåringar, de är ibland så mycket klokare och bättre än vad vuxenvärlden tror. vad är det jag sitter och ältar och tror är så otroligt jävla speciellt att det skär i hjärtat? är det en egenhändig konstuktion? eller är det så att jag träffat en av de människor som skulle kunna göra mig lycklig för resten av mitt liv utan att han själv kan inse det? scary thought.

just nu är jag avundsjuk på carolina gynning, hon är nämligen och hälsar på hos En annan del av köping-gänget på tv. jag vill också göra sådana häftiga grejer. linda hammar är min nya idol, hon är ju helt makalös.

på dagens kort står (precis som rubriken lyder): tänk på att det mesta är övergående. jag tror på något sätt att det är sant även om vissa grejer går mänskligt långsamt... kan ju bero på att vi är människor och jag, jag tror ju på dem!

Blame it on the stones