Själens krigare
Det är söndag. Det är en dag att vara stark på. En dag att kriga, kämpa, slåss. Så har det varit för mig i många år. Söndagar krigar jag, fast jag vet inte riktigt mot vem. Förmodligen är det väl mot mig själv. Min själ gör sig ofta påmind på söndagar. Ja ja... alltså jag vet att jag har en själ de andra dagarna också. Men just på söndagar utmanar min själ mig. Det låter ju helskumt... Men idag är en typisk sådan dag. Jag vaknar vid 10 och somnar om för jag är såååå trött eftersom jag inte kunde somna förrän vid 4 i natt som var. Går upp runt 12. Äter frukost och funderar på vad jag ska ägna mig åt denna lugna och egentligen sköna söndag. I London är verkligen söndagar bästa dagen. Då var jag alltid ute hela dagen och njöt. Nu är jag ju inte i London... men ändå... Jag kan ju bara inte sitta inne hela dagen och glo! Eftersom jag ska på uppstyrd 25-årsfest på lördag bestämmer jag mig för att cykla ner till stan och köpa mig något snyggt tills dess. Då måste väl själen bli glad?! Ja, om den/jag får något fint så att den/jag kan känna mig fin och nöjd när den/jag ska iväg på partaj. Sagt och gjort. Jag är på stan strax efter 14 och har då 2 timmar på mig att strosa runt och titta på fina saker. Staden är lite öde så här på söndagen, gissar på att de stora shoppingställena lite utanför centrum är betydligt mer kaotiska. Men jag gillar ju att gå i affärer med lite människor inuti.Hittade jag något?! NEJ! Jag sprang runt i affärerna utan att se en enda grej jag ville ha (läs: ilandsprobelm). Jag hade ingen att prata med och själen bara skrattade åt mig som jag hetsade runt. Själen längtde efter en kopp kaffe på något mysigt kafé med någon som VERKLIGEN kunde göra mig lycklig, nöjd och fin. Tyvärr var det bara jag (och min själ) som var på stan som jag kände och jag hade ingen lust att fika själv. Då skulle jag ju verkligen bli tvungen att slå ihjäl min själ. Än mindre hade jag lust med att fråga någon okänd person om han/hon ville fika.
Jag gick hem. Jag gick och drog cykeln, så att det skulle ta lite tid och så att jag skulle få frisk luft. Frisk luft är bra i förebyggande syfte om man laddar för att kriga en hel kväll mot sin egen själ. För att fortsätta preventionsarbetet ringde jag några goda vänner när jag kom hem som fyllde på min hink och bara är så där bra som de är. Jag tittade lite på På Spåret vilket jag tycker är ett mysigt program... Men själen gillade inte På Spåret, för mycket Svennevarning på det TV-programmet... (den skrek: JALLA! Stäng av Oldsberg innan jag dör av mossgubben!)
Själen mår ändå rätt bra nu när kvällen är här. Bättre än vanligt på söndagar. Det kan bero på den tid jag la ner på förebyggande åtgärder men också på att jag inte varit ute och slarvat i helgen vilket i vanliga fall brukar uppröra själen något enormt. Såja... lilla själen... ska vi sluta fred? Nej... ännu är det söndag. Jag lurar den inte så lätt men jag tror att lite Dumlekola har fått själen på bättre humör. Låter det destruktivt? Ja... det är egentligen inte så farligt. Det kanske är som så, att om jag la ner lite mer tid varje annan dag i veckan på min själ så skulle den vara gladare på söndagar och inte behöva hävda sig så mycket. Det ska jag nog göra den här veckan. Veckans utmaning till mig själv: Lägg ner mer tid på själen!
Oj, nu piper det i telefonen...
Det var från fredagens dating-partner. Själen spann.
upplagd av Blame it on the stones @ 20:10
1 kommentarer:
Oj helt sött från mini (som inte är så mini när allt kommer omkring...). Ja, du... nog har man krigat alltid. Dessa söndagar. Det saknar jag lite med den där stan du vet... Man hade alla så nära så nära... Bara en cykeltur bort liksom. Men nu är man ensam. Ensam krigare mot själen. Och själen är stark...
Men vi klarar det. Det gör vi alltid. Mer eller mindre sargade.
Respekt. And a whole lotta love.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida