Blame it on the stones

dynamik och objektivitet

har jag några nyckelord i det sociala arbete som jag ska bedriva?

öppenhet sa chefen, det håller jag helt med om. flexibilitet sa han sen, absolut. respekt var hans tredje punkt, som fan tänkte jag.

men vilka begrepp ville jag sätta ord på och lägga värde i. kände mig lite yr till en början. men de jag kom fram till efter en del funderande fram och tillbaka var dynamik och objektivitet. haha... det kändes åter igen som jag satt med den kloke mannen under ett hysteriskt givande seminarium och blajade skiten ur mig. fan va jag gillar det.

det ska finnas en dynamik och ett skapande i kontakten med brukarna så klart men dessutom i den lilla arbetsgrupp som nu i förorten ska skapa en värdegrund tillsammans. denna värdegrund ska vara en förutsättning för vårt konkreta arbete tillsammans som stark, sammansvetsad grupp med gemensamma mål och förväntningar.

jag behöver en objektivitet i mitt jobb. jag behöver det objektiva perspektivet som en ventil, ett andrum och en meningspåfyllnadshink.

höhö. FIF har varit på kick off och är yr i mössan av alla tankar, frågeställningar, utmaningar och frustrationer.

för övrigt vill jag göra en anmärkning gällande den fantastiska helgen med nära vänner och vin. tack! i lördags hade jag dessutom typ 10-15 gäster hemma i min nya stad. starkt jobbat på 3 veckor.

på återseende.

upplagd av Blame it on the stones @ 22:49 3 kommentarer

du har förlorat mer än jag

det finns en del som förlorat en hel del här i livet. jag har valt ett yrke där jag möter människor som ofta väljer att fokusera just på förluster. (är det destruktivt för mig som person?) vi som möter dessa människor är inte sena med att haka på och tala om dessa förluster som på olika sätt problematiserar deras livssituation. vi ska prata om förlusterna, analysera dem, försöka få dem att inte generera nya. hela den verksamheten som vi tillhör klassas som en stor förlust för människor. socialtjänsten är ingen bra kontakt. den framkallar bland annat skam och olustkänslor hos människor. det fyller väl förmodligen en funktion i samhället att det är på det viset också, annars kanske alla skulle vilja ha soc-kontakt för det är så otroligt trevligt och bra... i och för sig behöver väl inte det ena utesluta det andra. har kontakt med en familj som inte verkar skilja sig så där väldigt mycket från min egen familj i beteende och plötsligt kändes det svårare att konfrontera en person i familjen. det kändes svårare att argumentera emot denne för jag kunde på något sätt förstå individens frustration på ett annorlunda sätt. jag har för det mesta tidigare haft större distans till människorna jag haft som klienter och därför kunnat närma mig dem på ett annat sätt. det känns olustigt att komma på att jag dagarna i ända hamnar i olika former av maktsituationer och att jag har lättare att bemöta vissa människor än andra. fast det är ju så det är. som myndighetsperson önskar jag att jag ibland skulle kunna trycka på "maskin-knappen" och därmed stänga av "min person" och de känslor och svårigheter som det innebär att vara just en riktig person. jag kommer att bli bättre på det. jag kommer nämligen att öva och öva och öva. träning ger färdighet.

så här dagen efter det "historiska valet" känner jag mig lite nedstämd och samtidigt förargad. vi ska nu under 4 år framåt leva i ett samhälle präglat av "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra"-mentaliteten. vi ska ta från de fattiga och ge till de rika. enligt en moralträningsmetod som jag sysslar med i jobbet är det sista steget att prata om "vad tillför jag till samhället". i ett blått land där de flesta ser om sitt eget hus i första hand har jag svårt att se hur unga i trubbel idag ska känna ett stöd från samhällets sida och en förankring som får dem att känna att de vill bidra med något. jag vill framhäva att jag önskar att jag har fel, och det kan mycket väl vara så. jag vill lita på att svenskarna gör smarta och bra val. men just nu känns högervindarna kalla. sverigedemokraterna bara växer och växer, media ger dem uppmärksamhet och jag ryser. fy faan. tvi. ve och fasa. nej, sverige lilla fosterland - du har förlorat mer än jag idag.

upplagd av Blame it on the stones @ 17:41 5 kommentarer

pull a u

vet egentligen inte vad rubriken syftar till. the kills har skrivit låten och albumet är Keep on the mean side. I'm keeping on the good side I hope. And it's funny cause my new collegues are both speaking a lot of english so I can practise as well. Tihi...

Pull a u... betyder det "gör en u-sväng"? I don't know. Somebody tell me!

När jag var liten och skrev brev med mina kompisar skrev vi prognoser. Det var roligt, så jag tror att jag ska göra en prognos idag och visa ungefär hur de såg ut!

Var: I mitt vardagsrum.
När: Klockan är 22.35 och det är tisdag kväll.
Hur: På en mjuk skinnpall framför min vän "laptoppen".
Hör: Bland andra Lars Ohly, Göran Persson och Jan Guillou diskutera politik.
Ser: Delar av min vägg, kontaktuttag, nagelfil, filmfodralet till Crash, en bukett blommor som jag fått från en gentleman och almanackan.
Vill: Kramas.
Önskar: Peace on earth?
Dagens :) Ducky kommer på besök nästa helg och ett gäng andra guldbrudar till helgen!
Dagens ;) Lammkött tog kontakt och jag blev dessutom flirtad med i morse på väg till jobbet. Mer action än på länge.
Dagens :( Lite halsont.
Imorgon: Ännu en ny fantastisk dag på jobbet! Även en date med AM!
Framtiden: Ser oviss ut! Men jag håller blicken kvar i skyn, i alla fall så länge det fortfarande är 20 grader ute.
Övrigt: Har du tråkigt nästa gång du kör bil - pull a u!

upplagd av Blame it on the stones @ 22:34 6 kommentarer

somebody dropped out of the house just to take a peek

nu har jag flyttat. den stora staden är numera min stad också. om morgonen på t-banan trängs jag med andra trötta människor som i sin egen värld sjunker ner in i sina hörlurar eller metro/city. alla är tysta. jag också. väl framme i förorten där betongen ligger tät öppnar sig den nya vardagen. vårt kontor är beläget mitt inne i smeten i botten av en betongkoloss. förra veckan satt vi där timme in och timme ut och pratade, diskuterade och funderade. jag är nämligen "vi" med en annan rookie som ska uppläras. ingen vila, ingen ro. skrämmande och spännande men främst jävligt kul. idag, måndag nr 2, har vi liksom börjat på riktigt känns det som. bokat, ringt, träffat viktiga poliser och andra ungdomsarbetare i området.

min lägenhet är alldeles fantastisk. jag trivs alldeles utmärkt, skulle vara önskvärt att få stanna här lite längre tid än ett halvår men det är väl tyvärr kört. jag får ta tag i det snart. efterdyningarna efter flytten ligger forfarande kvar lite, jag är trött. efter en hel del nyckeltrauman och annat trams är jag rädd att grannarna står och spionerar på mig genom fönster och nyckelhål för att se vad idioten har för sig idag... blivit lite paranoid kanske... ska jobba på det.

ikväll har jag sett kristallgalan. topp 5:

1. roliga klipp och blunders
2. henrik hjelt
3. gry forsell
4. pianosnubbarna i så ska det låta
5. filip och fredrik tillsammans med christer ulfbåge a long time ago

ja... jag ska försöka vara lite piggare i veckan och ta tag i mina blogginlägg. har haft en antibloggperiod, men nu är det dags att dra igång storstadsrapporteringen.

på söndag smäller det, jag ska göra mitt och hoppas att alla människor där ute gör sitt, dvs. går och röstar!!! det är lite oroväckande. och jag vill fanimej inte bo i något blått alliansland! ni känner väl igen den gamla dängan:

"SÅDAN ÄR KAPITALISMEN... DEN ENES BRÖD - DEN ANDRES DÖD"

hehe.

//Butthead ( thanx to beavis for helping out with headline)

upplagd av Blame it on the stones @ 19:23 5 kommentarer