du har förlorat mer än jag
det finns en del som förlorat en hel del här i livet. jag har valt ett yrke där jag möter människor som ofta väljer att fokusera just på förluster. (är det destruktivt för mig som person?) vi som möter dessa människor är inte sena med att haka på och tala om dessa förluster som på olika sätt problematiserar deras livssituation. vi ska prata om förlusterna, analysera dem, försöka få dem att inte generera nya. hela den verksamheten som vi tillhör klassas som en stor förlust för människor. socialtjänsten är ingen bra kontakt. den framkallar bland annat skam och olustkänslor hos människor. det fyller väl förmodligen en funktion i samhället att det är på det viset också, annars kanske alla skulle vilja ha soc-kontakt för det är så otroligt trevligt och bra... i och för sig behöver väl inte det ena utesluta det andra. har kontakt med en familj som inte verkar skilja sig så där väldigt mycket från min egen familj i beteende och plötsligt kändes det svårare att konfrontera en person i familjen. det kändes svårare att argumentera emot denne för jag kunde på något sätt förstå individens frustration på ett annorlunda sätt. jag har för det mesta tidigare haft större distans till människorna jag haft som klienter och därför kunnat närma mig dem på ett annat sätt. det känns olustigt att komma på att jag dagarna i ända hamnar i olika former av maktsituationer och att jag har lättare att bemöta vissa människor än andra. fast det är ju så det är. som myndighetsperson önskar jag att jag ibland skulle kunna trycka på "maskin-knappen" och därmed stänga av "min person" och de känslor och svårigheter som det innebär att vara just en riktig person. jag kommer att bli bättre på det. jag kommer nämligen att öva och öva och öva. träning ger färdighet.så här dagen efter det "historiska valet" känner jag mig lite nedstämd och samtidigt förargad. vi ska nu under 4 år framåt leva i ett samhälle präglat av "sköt-dig-själv-och-skit-i-andra"-mentaliteten. vi ska ta från de fattiga och ge till de rika. enligt en moralträningsmetod som jag sysslar med i jobbet är det sista steget att prata om "vad tillför jag till samhället". i ett blått land där de flesta ser om sitt eget hus i första hand har jag svårt att se hur unga i trubbel idag ska känna ett stöd från samhällets sida och en förankring som får dem att känna att de vill bidra med något. jag vill framhäva att jag önskar att jag har fel, och det kan mycket väl vara så. jag vill lita på att svenskarna gör smarta och bra val. men just nu känns högervindarna kalla. sverigedemokraterna bara växer och växer, media ger dem uppmärksamhet och jag ryser. fy faan. tvi. ve och fasa. nej, sverige lilla fosterland - du har förlorat mer än jag idag.
upplagd av Blame it on the stones @ 17:41
5 kommentarer:
Ja... man får hoppas att man har fel. Men det känns onekligen lite bittert.
Det skilde trots allt inte så mycket mellan blocken. Och jag undrade vad alla dom som av olika anledningar inte röstade i årets val skulle ha röstat om de röstade. Och då talar jag inte främst om dem som helt enkelt sket i det eller som inte röstade i ren protest.
Hemma i Söndermarken fanns en gång en A-lagare som kallades Lasse-vakt. Han är död nu. Men jag undrar hur Lasse-vakt hade röstat.
Usch, jag rös när jag läste sista raden. Grym!
Men jag hoppas du har fel men jag tror inte det. Vi sparkar på dom som ligger nu och fyra år framåt. Kan mkt Raclaimtåg nu för mig :)
Kulturen kommer också stimuleras av detta. Men jag hatar detta, hur går det för Ahmed 21år utan skolgång, Tony 31 år som dricker en sjuttis om dagen, Pelle 51år med dålig rygg och Jonte 21 år utan jobb?
PZ
som sagt...är jävligt trött på gråa skyar och blåa kalla vindar...
vi får festa loss den 30e och glömma vad som finns utanför fönstret. bara känner vänners värme...och röda röda kärlek!
den där makten är otäck och kan ibland vara farlig. hur man förhåller sig till den makt som vi har blivit tilldelade av någon konstig anledning är något som man måste fundera på varje dag, i varje möte, i varje situation. annars kanske man blir blind. som du skrev, det är mkt lättare i vissa situationer än andra. det får mig att skämmas lite. varför är det så? vad är det med mig? vad är det med dom? men makten vi har kan oxå vara bra. vi kan göra skillnad. vi kan förbättra. vi kan förändra. bara vi är ödmjuka, mänskliga och tänker att "det kunde lika gärna varit jag, hur skulle jag då vilja bli behandlad" även fast det är svårt ibland bland all stress, press och nya saker.
de blåa vindarna som blåser gör mig ledsen. jag vill ha solidaritet och medmänsklighet. jag får ont i magen när jag hör om alla nya planer de har för vårt land. vårt land som faktiskt varit förebilder för många andra länder under väldigt lång tid. usch. vi behöver ses och prata om det här...saknar dig!!
Hej Lady! Det går inte att kommentera ditt senaste inlägg på inlägget så att säga...
Så jag gör väl det här istället. Fast nu kommer jag inte riktigt ihåg vad det står, så jag återkommer...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida