Se dig om
När jag snart ska lämna min trygghet, mina vänner, mitt relativt nyskapade liv så är det lätt att jag hamnar i reflexioner timme ut, och timme in. Jag ser mig om. Det jag har omkring mig här, det jag ser, är vackra bra saker. Saker som jag kommer att sakna. Här inne på det lilla kontoret i hjärtat av staden är det lagom stökigt, människor kommer och går. En del slänger ur sig sina vardagsskämt och skrattar retsamt. Vissa talar om friidrottsstjärnornas fadäser och andra om kriget i Libanon. Vi har fikat mycket tillsammans den senaste veckan och för första gången på länge så har jag riktigt trevligt med dem. Kanske är det för att jag vet att jag ska lämna och därmed slippa tjattret som jag gillar det? Jag vet inte... Eller så har jag anpassat mig och efter semestern så är det lite skönt att komma tillbaka till den lilla världen. Men jag ska lämna den lilla världen, för en lite större värld tror jag. Men förmodligen så kommer den också att kännas liten om ett tag, och då hoppas jag att jag ser mig om och drar en rofylld suck och känner "Här vill jag vara, här stannar jag." Men det är inte säkert. Bilden ovan visar en annan liten värld som jag lämnat. Det är alltid lika fantastiskt att återvända. Och ibland känns även den platsen nästan som hemma. Kan man ha fler hem? Dagens uppmaning är i alla fall: Se er om mina vänner!
se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är en liten stor
nu är himlen vit
se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
och när släpper man en dröm
se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav
se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid
se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
och det var en dag igår
det mörkar ute snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är
upplagd av Blame it on the stones @ 09:22
5 kommentarer:
När vi sitter i kråkslottet, då först är vi hemma. På riktigt.
du kommer att få det superbra i din större värld. kanske blir det hemma, kanske inte. men det tror jag man aldrig vet. vi finns här ett tag till iaf...om du vill se dig om... kram Jess
ni som läser min blogg vet väl att ni alltid kommer att tillhöra min värld, stor som liten och det är inte er jag som jag lämnar... snackar mer om jobbet! er lämnar jag aldrig ska ni veta...
maria ringde igår med hopp om att vi hade tjejkväll.. så hon kunde prata med oss alla.. hon hälsar!!
du kommer att få det såå bra där i vår fina huvudstad. du gör rätt som tar ett steg till, ett steg vidare. mot utveckling, utmaning. det krävs mod och du är modig!
och jag kommer att komma och hänga med dig titt som tätt. men visst kommer jag att sakna dig...massor.
love!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida