Jag har ju gjort det smarta draget att påbörja en ettårskurs på mitt nuvarande jobb. Detta innebär att man ska skriva uppgifter. UPPGIFTER! Jag måste sitta hemma och skriva uppgifter på min lediga tid. Det är dessutom icke tilltalande uppgifter, inte som på den gamla goda hemtenta-tiden. Vilket jävla slöseri med tid. I alla fall har jag idag avhandlat samverkan och KASAM för hundraelfte gången i mitt liv! Any news? No!
I söndags gick jag och min kille vilse på Ängsö, det är ett naturreservat-område utanför Västerås. Vi köpte varsin stor kaffe och påbörjade våran söndagshöstvandring i godan ro. Jag såg rolig ut då jag istället för några typ tränings/mjuka/sköna/gåutochgå byxor var iklädd mina monkey-spandex (det är såååå oskööönt med jeans när man höstmyser!)!! Till det hade jag min killes stora nike-luvtröja, den fungerade som klänning kan man säga. Där luffade vi runt och tittade på svampar, gjorde yogaövningar och njöt av den vackra naturen. Det doftade skog, som när jag var liten och lekte i Turboskogen. Jag fick en härlig barndomskänsla. Plötsligt insåg vi att vi inte riktigt visste vart vi var på väg. Vi hamnade vid en stor kohage där korna stirrade på oss så att min kille blev rädd och började hålla sig på andra sidan av vägen. Själv pratade jag högt med kossorna som om de var det mest naturliga som inträffat i mitt liv "heeeeej, heeeeej" sa jag! Haha, det här låter ju helt sjukt, men så höll jag på. Efter ett tag kom vi ut på själva bilvägen och började gå, krön efter krön trodde vi att vi skulle vara framme, men icke! Jag var så trött i benen. Min kära kille började bli hungrig. Hungrig = grinig. När vi väl satt i bilen och frågan "vad ska vi äta?" dök upp såg det ut som om han skulle kunna döda någon. Jag avstyrde sunkgrillen och han styrde upp självlagad libanesmat. Det kallar jag samverkan!
I söndags gick jag och min kille vilse på Ängsö, det är ett naturreservat-område utanför Västerås. Vi köpte varsin stor kaffe och påbörjade våran söndagshöstvandring i godan ro. Jag såg rolig ut då jag istället för några typ tränings/mjuka/sköna/gåutochgå byxor var iklädd mina monkey-spandex (det är såååå oskööönt med jeans när man höstmyser!)!! Till det hade jag min killes stora nike-luvtröja, den fungerade som klänning kan man säga. Där luffade vi runt och tittade på svampar, gjorde yogaövningar och njöt av den vackra naturen. Det doftade skog, som när jag var liten och lekte i Turboskogen. Jag fick en härlig barndomskänsla. Plötsligt insåg vi att vi inte riktigt visste vart vi var på väg. Vi hamnade vid en stor kohage där korna stirrade på oss så att min kille blev rädd och började hålla sig på andra sidan av vägen. Själv pratade jag högt med kossorna som om de var det mest naturliga som inträffat i mitt liv "heeeeej, heeeeej" sa jag! Haha, det här låter ju helt sjukt, men så höll jag på. Efter ett tag kom vi ut på själva bilvägen och började gå, krön efter krön trodde vi att vi skulle vara framme, men icke! Jag var så trött i benen. Min kära kille började bli hungrig. Hungrig = grinig. När vi väl satt i bilen och frågan "vad ska vi äta?" dök upp såg det ut som om han skulle kunna döda någon. Jag avstyrde sunkgrillen och han styrde upp självlagad libanesmat. Det kallar jag samverkan!
upplagd av Blame it on the stones @ 12:57
4 kommentarer:
haha. vilse på ängsö och sedan libanesiskt som belöning. inte illa för att vara söndagsfirande. gissar att det var smama libanes som lagade maten efter att vi halvmålat mitt kök? det var gött. :)
har du skype, eller? jag vet inte vad som försiggår i ditt liv. det är tokigt och konstigt. kram.
jag sitter här hemma på min lediga dag och skriver en inlämningsuppgift om KASAM. för ??? gången i mitt liv. livet går i cirklar i know. fika snart, snälla, im going mad. jag bara jobbar, tränar, äter, pluggar, sover.
jag vill lägga till fika. jag behöver meningsfullhet & känsla av sammanhang.
haha. jag vill också plugga så att jag också får skriva om KASAM för 106:e gången... :)
Naturen är vild, den bör tämjas!!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida