Jag läser boken Bitterfittan av Maria Sveland. När jag läser blir jag lika frustrerad som hon är. Igen blir jag det, jag har varit det så många gånger redan och jag blir det igen. Jag tänker på allt som sker runt omkring mig. På jobbet till exempel, härom kvällen var jag på möte där jag ständigt blev förbipratad och avbruten av den enkla anledningen - jag är ung kvinna. Det jag säger behöver man inte respektera på samma sätt som om min manliga kollega pratar. Tar han mitt parti? Ger han mig ordet? Jag orkar inte ens svara mig själv. Ser han vad som sker? Vad tänker han om det? När jag sökte reflektion efteråt fick jag mest ett leende till svar. Ett oförstående sådant.
I slutet av boken citerar hon Nina Simone
"I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
I wish I could say all the things that I should say
Say them loud, say them clear
For the whole round world to hear
I wish I could share all the love that's in my heart
Remove all the bars that keep us apart
I wish you could know what it means to be me
Then you'd see and agree that every man should be free"
Måste det här med jämställdhet ta så jäääävla lång tiiiid!??? VA!!??
tisdag, februari 26, 2008
Blame it on the Stones; blame it on the Stones You'll feel so much better, knowing you don't stand alone Join the accusation; save the bleeding nation Get it off your shoulders; blame it on the Stones
Tidigare inlägg
- Semester?
- Nu har jag varit sambo i fem dagar. Fem välfyllda ...
- Nu är jag söderböna! Och sambo! Allt känns fantast...
- Helg-resumé
- Nu ska jag gå och äta den sista fredagslunchen med...
- uttråkad tjej
- let the best man win
- Igår var det premiär för årets första Club de Livr...
- Jag vet, det är aslarvigt att säga det... men den ...
- Känner mig numera även som en Soprano!
Prenumerera på
Inlägg [Atom]
4 kommentarer:
Stå på dej! Våga ta plats, synas och höras. DVS var BESVÄRLIG!!! För tyvärr är det så det kan uppfattas.... Men skit i det! Det är ingen som kommer att tacka dej för att du sitter tyst och inte säger ifrån! GO GIRL!!!
mmm jag känner igen det. liten, ung och kvinna. då räknas inte vad man säger. och då blir man frustrerad. och sen blir man arg. och då ler de ännu mer...
vi är nu tre kvinnor på sporten. det är myyyyycket ovanligt. fast faktiskt uppskattat - tills vi gör ngt fel antar jag... :S
nu måste vi ses snart!
åh. vill också läsa den.
gubbslem. ofta vet de inte ens om att de är det. märkligt. men du är grym. stå på dig. du är en jäkla uthärdare, det lönar sig i längden. :)
love!
mmm förstår du vad jag menar med att jag tappat lusten att skaffa barn?! kommer man orka att ta alla strider, kommer det vara värt det? och om man inte orkar...är det då man blir bitterfitta lr?!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida