zzzzzz.... och snyft
Jag var så sömnig igår och gråtig var jag också. Jag håller på och läser ut Flyga Drake av Khaled Hosseini. Hela veckan har jag levt med Amir, Hassan och lilla Sorhab, de är alldeles inpå mig hela tiden. Så fort jag haft en minut över så kliver jag in i deras värld och det är väldigt vackert och sorgligt. När barn blir orättvist behandlade blir jag så himla berörd och sorgsen och arg. Alla de känslorna gör väl i sin tur att man blir trött. För igår när jag kom hem så la jag mig och fortsatte läsa och efter några tårar så sov jag. Vaknade när min kära kom hem från träningen, käkade lite indisk mat och började kolla på fotbollen men somnade direkt igen. Sov tills min kära kom hem från fotbollstittande nere på Läckerbiten, satte mig upp och läste och kollade lite på sena matchen och så började tårarna rinna igen. Somnade gott och vaknade i morse när klockan ringde vid 07.30. All denna sömn! Nu är jag åtminstone rejält utvilad inför helgen som har rubrikerna; kärt besök och match! Flyga Drake kommer dock att finnas närvarande i mitt medvetande en tid framöver, boken har verkligen påverkat mig.
Förresten glömde jag nämna att under en stund av den vakna tiden igår slötittade jag lite på Lyxfällan och då började jag också böla eftersom det mynnade ut i att lilla Cevins låtsaspappa skulle adoptera honom och då blev jag alldeles rörd. Det är de här barnen som ställer till det för mig. I gråtväg alltså.
Förresten glömde jag nämna att under en stund av den vakna tiden igår slötittade jag lite på Lyxfällan och då började jag också böla eftersom det mynnade ut i att lilla Cevins låtsaspappa skulle adoptera honom och då blev jag alldeles rörd. Det är de här barnen som ställer till det för mig. I gråtväg alltså.
upplagd av Blame it on the stones @ 09:57
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida