Help!
idag behöver jag reflektera över saker och fika hela dagen! jag behöver sitta och lägga upp en plan för hur mitt liv ska te sig från och med 1 september. men alla jobbar och har fullt upp! jag känner mig glad... eftersom jag fick jobbet som jag sååå gärna ville ha i stockholm. jag ska bli stockholmare. galet. men hur gör jag nu med allt? säga upp mig har jag i princip redan gjort. säga upp lägenheten? skaffa en ny. börja om från början? nej, egentligen inte från början. fortsätta utvecklingen i mitt liv. göra nya saker, leva min drömmar! just nu känns det som om jag lever mina drömmar! det är fan inte fy skam. men det är inte bara skönt, för det är mycket som ska hända. jag har en hel del att fixa! shit!och det lilla vemodet kryper sig på... mitt första jobb ska jag nu sluta på. jag ska göra något nytt. jag ska iväg och leva mina drömmar, och det känns som om det är det bästa skälet. men det är ändå vemodigt. alla mina barn! mina fantastiska barn! mina vackra, underbara kollegor som jag funnit en otrolig trygghet med... jag måste säga hejdå. sorgligt.
livet är väl en spännande resa. och nu är jag beredd att chansa. jag är beredd att ta steget ut igen, i osäkerheten men i MITT LIV. för idag känns det verkligen att jag lever.
vem vill följa med?
upplagd av Blame it on the stones @ 10:05
3 kommentarer:
Oj oj. Uppsökande kurator skyndar till undsättning!
som du sa tidigare, i dag är en stor dag. Ett steg i en riktning. Det behöver inte vara rätt riktning, men det är en riktning och det är det som är meningen. Att röra sig.
Att lyssna på rösten som säger "stanna" eller "gå". Du hör den just nu, och du tar vara på den - en äkta stjärnsyster. Jag har så grymma vänner. Jag beundrar er alla från mitt hjärtas djupaste djup.
Jag känner mig ganska så grym själv idag. Är stolt över att ha skrivit en modig uppsats. Nu ska jag börja packa ner mina saker. Jag flyttar.
Jag kanske flyttar till Stockholm.
ps- jag blir sjukligt irriterad över texter som inte har en jämn högermarginal. Jag är inte helt tillfrisknad från uppsatspsykosen ännu märker jag. :-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida