för all jordisk härlighet
mina vänner. det finns en sång som heter "för all jordisk härlighet", vi brukade sjunga den i kören. ceciliakören, det var en jävla bra kör. sången handlar i stora drag om hur fantastisk jorden är. och det är den. och livet med. jag sitter här hemma och filosoferar. har kollat på filmen bad boys... rätt rolig. då och då ringer telefonen. det är nära och kära. de flesta har tagit en och annan sipp. en del är högljudda och andra är lugna och eftertänksamma. de har bara bra saker att säga mig. de skänker mig värme och kärlek. mina vänner. mina nära. vad vore livet utan de nära och de kära? vad vore jorden utan dem? de är min härlighet. men också det gröna som kommit. ännu en gång är världen grönklädd, himlen blå och fåglarna som galna. år efter år så inträffar denna förvandling och jag känner mig genast lite mer verklig. levande. jag tycker mest om när jag känner att jag lever. ordentligt liksom. när känslorna snurrar runt och det händer saker där man är. det är skönt. förra helgen bjöds det till fest. många fattades mig, men många var här. de som för närvarande är fysiskt mest närvarande var här. vi hade trevligt, lite för trevligt. fullifan dansade högt och lågt och ett missöde inträffade. men va fan... så här en vecka efteråt har distansen infunnit sig och det går bra att skratta. dock var det lite jobbigt i söndags så det enda rätta var mammas soffa och en film med lillen. återigen de nära och kära. utan dem är inte jag jag. och jag vill nog trots allt vara jag. fast jag och fröken s kom på härom senkvällen att det kanske skulle vara nice att vara paris hilton ändå. hon verkar vara så otroligt nöjd med allt, och hon kan göra allt hon vill (inbillar jag mig) utifrån sin ekonomiska utgångspunkt. det är tur att man träffar människor dagarna i ända som fått börja om från början som fan men som gör bra saker ändå.det är tur att de finns på min jord och visar vägen till många bra tankar om livet. annars kanske jag på allvar skulle tro att paris hilton har den ypperliga livssituationen. men gott folk, vi vet bättre än så! så, till alla er där ute i natten... en skål för all jordisk härlighet.
3 kommentarer:
jag är också förvånad över att livet ser så härligt ut igen, hur ögonen måste vänja sig vid allt det gröna och ljusa (och näsan med, prooosit!) och hur man måste anstränga sig för att kunna sitta inne och ta det lugnt en ljus och varm kväll. Som tur är lyckas jag inte speciellt bra med det och livet har fått en sjysst dimension igen. Ska nu i väg till Söderköping, till det välkända Smultronstället m sjukt god glass. Sen till gymmet. SEN uppsats. Det är ganska så lätt att prioritera. Synd att vänner som du inte finns nära när uppsatsslitet är klart i kväll å jag är sjukligt sugen på ett glas vin. Det är bara det som fattas. Men jag skriker ut en fanfar i allafall - Jorden e härlig å where ever you go its your friends who makes your world!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har också sjungit i cecilia-kören. Men jag minns inte vad vi sjöng...
Men jag håller med om att jorden är en rätt så bra plats att spatsera på. Allt blir så mycket lättare.
Du fattades mig dock i helgen. Speciellt på lördagen. Försökte efter champagne-sippandet mingla bland okända människor. Men alltså, ibland på hemma-hos-fester är folk inte så jävla intresserade av att snacka med nya människor... Så jag fick nöja mig med en yngling i köket och gamla bekantskaper. Vinglade hem ensam efter en stund. Det var nog bra. Hade rödsprängda ögon och tungt huvud på lördagen när mina änglar dök upp och tog med mig till... Liseberg. Och ja, jag åkte allt.
Ibland är livet en enda stor fest... ibland inte. Ibland kan man glädjas åt de allra minsta sakerna... ibland ser man inte ens de självklara. Men på vår berg-och-dalbana genom livet sitter vi bredvid varandra... det är stort.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida