daylight star
det är måndag igen. jag är helt slut efter den här måndagen. jag har haft att göra med 3 helt obegripligt svåra ungdomsgrupper som givit upp hoppet totalt. de verkar inte ha någon positiv energi whatsoever. de verkar inte gilla livet så som jag gjorde som 14-åring. det verkar som om deras största intresse är att slåss, prata om rån och vara så avstängda från vuxenvärlden de bara kan. jag tror att de tycker att jag är helt ap-tråkig. jag ÄR det. jag har svårt att le. jag har svårt att ta deras skämt för vad de är. jag blir sur och gnällig. jag gör fel. usch.jag har någon förhoppning om att jag ska kunna kirra jobbet utan att behöva ifrågasätta allt. men just nu undrar jag om det finns någon mening med något av det jag håller på med? jag och min fantastiska kollega tittade på varandra på t-banan hem och skakade på huvudet. vi orkade inte prata. vi orkade inte tänka. vi hade haft en dålig måndag.
min helg var desto bättre. jag skulle vilja kalla det en äkta kvalitetshelg... skidåkning, gurkstads-häng, gurkstads-fest, johanssonshäng vid VÅRT bord, innebandymatch (för ovanlighetens skull). jag hade en skön känsla i söndermarken och ville inte riktigt åka hem till stockholm i morse kl. 06. det var kallt på tåget och jag lyssnade på lars och blev vemodig. men när stockholmskyss kom så kände jag en liten hopp-strimma. det är snart vår i storstaden och jag längtar ihjäl mig. det är alldeles för jobbigt med februari. vi ska ju faan stå över februari. jag tycker att det är en skitmånad. jag och sheriffen ska se till att vara kulturella den här månaden. det kan eventuellt göra att jag står ut. men det står kanske inte på förrän det är 7 grader vår och jag och ducky flanerar på någon solig väg i kavaj och med skrattet klingade i halsen. det är mitt ljus. det tänker jag på och så blir jag varm.
ikväll spelar jarvis på berns och jag och sheriffen borde såklart ha stått där och sippat på en måndagsöl men så blev det inte. förbannade måndag. vilken tur att veckorna går snabbt och att jag knappt kommer hinna andas djupt en gång ens innan det är fredag igen. synd bara att det ska vara sådant jävla fokus på helgen, som om det är enda gången man gillar att stiga upp... usch. jag känner att det är mörkret som talar.
okej... förra veckans mål är inte heller uppfyllda helt och hållet. fan.
dagens låt: daylight star - de la Mancha på grund av fin titel och måndagshelvetesmusik.