daylight star
det är måndag igen. jag är helt slut efter den här måndagen. jag har haft att göra med 3 helt obegripligt svåra ungdomsgrupper som givit upp hoppet totalt. de verkar inte ha någon positiv energi whatsoever. de verkar inte gilla livet så som jag gjorde som 14-åring. det verkar som om deras största intresse är att slåss, prata om rån och vara så avstängda från vuxenvärlden de bara kan. jag tror att de tycker att jag är helt ap-tråkig. jag ÄR det. jag har svårt att le. jag har svårt att ta deras skämt för vad de är. jag blir sur och gnällig. jag gör fel. usch.jag har någon förhoppning om att jag ska kunna kirra jobbet utan att behöva ifrågasätta allt. men just nu undrar jag om det finns någon mening med något av det jag håller på med? jag och min fantastiska kollega tittade på varandra på t-banan hem och skakade på huvudet. vi orkade inte prata. vi orkade inte tänka. vi hade haft en dålig måndag.
min helg var desto bättre. jag skulle vilja kalla det en äkta kvalitetshelg... skidåkning, gurkstads-häng, gurkstads-fest, johanssonshäng vid VÅRT bord, innebandymatch (för ovanlighetens skull). jag hade en skön känsla i söndermarken och ville inte riktigt åka hem till stockholm i morse kl. 06. det var kallt på tåget och jag lyssnade på lars och blev vemodig. men när stockholmskyss kom så kände jag en liten hopp-strimma. det är snart vår i storstaden och jag längtar ihjäl mig. det är alldeles för jobbigt med februari. vi ska ju faan stå över februari. jag tycker att det är en skitmånad. jag och sheriffen ska se till att vara kulturella den här månaden. det kan eventuellt göra att jag står ut. men det står kanske inte på förrän det är 7 grader vår och jag och ducky flanerar på någon solig väg i kavaj och med skrattet klingade i halsen. det är mitt ljus. det tänker jag på och så blir jag varm.
ikväll spelar jarvis på berns och jag och sheriffen borde såklart ha stått där och sippat på en måndagsöl men så blev det inte. förbannade måndag. vilken tur att veckorna går snabbt och att jag knappt kommer hinna andas djupt en gång ens innan det är fredag igen. synd bara att det ska vara sådant jävla fokus på helgen, som om det är enda gången man gillar att stiga upp... usch. jag känner att det är mörkret som talar.
okej... förra veckans mål är inte heller uppfyllda helt och hållet. fan.
dagens låt: daylight star - de la Mancha på grund av fin titel och måndagshelvetesmusik.
upplagd av Blame it on the stones @ 20:16
4 kommentarer:
"Det var vår och det var ljumt och alla älvor sjöng i kör när vi la oss under stjärnorna i parken.
Efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för när allt som vintern gömt sköt upp ur marken. Det var nånting om befruktning, det var nåt om hur man gör. Det liksom for omkring, det måste varit pollen.
Vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör
när det är vår och fest och man har tappat kollen.
Så säg hur aktierna faller, säg hur kursen vänder om. Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om. För det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om
Varenda tår, varenda skratt
Varenda dröm ska vi ha fatt
Allt ska sugas ut ur varje natt..."
you get it, det är sånt här man lever för att få uppleva igen, när det är februaridags. Jag är med dig, jag vet hur det känns hjärter dam! :)
mmm det är mörkt. men det blir ljusare!! iaf ute och förhoppningsvis inuti med. tror jag. man får fylla kvällarna med levande ljus, bra musik och ett och annat telefonsamtal... eller goda vänner. då blir allt bra.
Japp! Nu ska vi låta kulturen värma och lysa upp våra hjärtan. Vi börjar starkt med bio den första dagen i februari. Sen rullar det på vettu. Må våra kulturella utflykter spraka som små tomtebloss rakt upp i ändalyktan på februarihelvetet.
Tvi vale!
duuuu. jag kan inte komma i helgen.. måste hjälpa mamma med ett par grejer, enda helgen som passar. så jag får komma en annan helg. har dessutom hört vissa rykten....;) kram
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida