Kan vi få leva i fred?
Jag är förbannad. Härom kvällen när jag och min kollega var på väg hem på tuben satt två griniga gamla gubbar vid sidan av oss. Den ena pratade högt och ljudligt över hela vagnen om "de jävla mulatterna som inkräktar i vårt land och bara förstör". De rasistiska uttalandena efter de andra hoppade ut ur gubbfans käft. Vi glodde surt på dem och till slut insåg denna vidriga krake att vi var riktigt irriterade så han tystnade. Just då önskar jag att jag ska komma på något klipskt och träffande att säga men eftersom påslaget i min provocerade kropp hindrar mig så dyker dessa "lines" alltid upp senare, i efterhand.
Idag fick jag möta andra sidan av samma sak vilket var ännu mer upprörande. Vet ni att det finns barn som är rädda för rasister? Det finns barn som är rädda för att leka på sin gård där de bor för att gubbjävlar jagar dem, kallar dem apor som "ska åka hem". Det enda hem de känner är gården där de bor, där de har bott i hela sitt liv, som är deras trygghet. Det finns barn som knappt vågar gå hem till sina kompisar för att leka eftersom de kan bli påhoppade av människor som vill dem illa för att de har en viss hudfärg. Det finns barn som vill kunna röra sig ute på gatan i Sverige men inte vågar, de är rädda för att bli misshandlade, för att dö.
Och jag, jag blir förbannad. Åker hem och bloggar om det, vad fan ska man göra!? Jag går aldrig igång så hårt som när det gäller främlingsfientlighet eller barn som far illa. Detta i kombination gör mig rasande. Fy faan för rasister, fy faan för människor som skadar barn.
Låt ett nytt Sverige växa fram. Låt alla dessa människor med så mycket ilska i sig komma till sans. Låt barnen få leka på sin gård där de bor. Kan vi få ro och frid! Kan vi få leva i fred! Är det så mycket begärt?!
upplagd av Blame it on the stones @ 17:38
4 kommentarer:
Ja...Man blir verkligen ledsen, arg och förbannad! Även en stor hopplöshet infinner sig... Vad är det för mekanismer som gör att vuxna ger sig på barn? Barn ska se upp till vuxna och finna kärlek, trygghet och värme. Det går fysiskt ont i hela mig när motsatsen uppenbarar sig! Vi får ta på oss att vara några utav de vuxna som ger våra egna och andras barn positiva vuxenförebilder!!*KÄRLEK*
Anna: JA! Jag håller helt med dig! Vi tar på oss det och gör så gott vi kan!
I'm in. Jag blir lika sjukt arg som ni. Och just dom där riktigt bra kommentarerna som man skulle vilja få in rätt upp i ansiktet...dom infinner sig ofta efteråt, som sagt. Ofta beror det på att jag fortfarande blir så chockad. Av nån anledning blir jag lika chockad varje gång jag stöter på detta.
Det skulle vara bra för dessa människor att få fly sitt land, lämna nära och kära bakom sig till en säker död och få komma som främling till ett annat land. Och bli bemött på det sättet. DET kanske skulle få dom att vidga sina vyer lite.
Att se Zozo i veckan var nyttigt för många. Att vi dessutom hade en i gruppen som varit med om samma sak, gjorde det hela mer påtagligt.
Bra bloggat!
Love!
sjukt sjukt sjukt. och så vanligt. önskar verkligen att man var lite rapp i käften när man hör och ser sånt. men som anna säger. vi får ta på oss det!!!
måste ses snart igen ja!! tråkigt att du inte kunde följa med igår. zlatan rules :D
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida