Fy på mig!
Jag har känt mig i själv i hela mitt liv. Jag är, utifrån det påståendet, idag förvånad över att jag skrev som jag skrev igår. Jag är ju inte den som går hem när det bjuds till kalas. När någon föreslår att vi ska gå till en pub och ta ett glas till så är jag ofta positiv till det förslaget, så även igår. Så, idag är jag trött. Inte ångestfylld, men trött och ännu mer längtig efter jul och ledighet och nära och kära. Julfester i all ära men så kul var det inte. Och jag vet inte om det var värt den trötthet som brett ut sig idag.
upplagd av Blame it on the stones @ 10:04
2 kommentarer:
Hahahahaha! Ja, vad säger man? Skepp å hoj! Jag önskar att barnomsorgspersonalen var lite mer glada i hatten. Lite mer som socialtjänsten kanske.
helt rätt. allt ska sugas ut ur varje natt.
love!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida