måndag, mars 31, 2008

HEÅÅKAAN IETTAAN!

ingen har väl missat att han är tillbaka. vill bara säga att jag hänger med håkan ett tag framöver så ni vet, om jag är svår att få tag i eller så.

upplagd av Blame it on the stones @ 12:02 4 kommentarer

fredag, mars 28, 2008

Solen lyser

Våren är på väg. Och jag ska köpa gula tofflor som jag hittade på Tjallamalla, jag bara måste köpa dem. Det är en gul, flätad, 70-talsinspirerad toffel med vristband och rätt tjock sula så man kommer upp lite. Och jag känner verkligen för att vara lite 70-tal i vår, lite hippie sådär känns skönt. Försökte lägga upp en bild på tofflorna, men det funkade inte. Men de finns på hemsidan om någon är intresserad: tjallamalla

Ikväll ska jag åka till Gurkstan, känns som old times när jag var där var och varannan helg, alltid på väg som en annan baglady. Fast det är inte samma sak nu för jag ska träffa pappa & company och vi ska gå på lite stand up-comedy. Det blir kuligt. Sen bär det av till Söndermarken över natten och där verkar det vara systersamling av den högre kalibern vilket känns strålande. Vilken lyx att få träffas två helger i rad. Imorgon ska jag försöka ge min kära lite Söndermarken-feeling innan vi beger oss till Stockholm igen för att bara få vara hemma sista delen av helgen.

När kommer skatteåterbäringen? Jag har inte fått någon ännu eller så var det bara länge sen jag kollade posten.

Tänkte avsluta med en liten sång som jag brukade sjunga när jag gick hem från skolan den här tiden på året för många herrans år sedan:

"Solen lyser, himlen är blå
Va det är skönt att leva då
Högt i topp går allas humör
och det är det som susen gör!"

upplagd av Blame it on the stones @ 10:48 4 kommentarer

tisdag, mars 18, 2008

åsså lite roliga saker...

Tegan och Sara var grymma. De är så samspelta i sitt sjungande och spelande och fina och roliga att se på!

Underbara bar med Sheriffen i onsdags satte guldkant på vardagslunken. Birgit Bidder var cool, men han som spelade efter kändes too much, han hette Simon och sjöng "Kom hem jag har köpt en hund" och sådant banalt. FIF och Sheriffen kunde inte låta bli att dra på smilbanden och och säga hånfulla saker för oss själva som typ "undrar vad jycken heter?" och ännu fler elakheter.

Melodifestivalhäng med Vässe-folket var lyckat och kul med en del bubbel och ett regelrätt avslut på debban där jag fick nog och gick hem... jag hade ju ändå jobbat hela dagen.

I söndags blev det brunch på Clarion i stället för frulle på Grand men vi var mycket nöjda och åt tills vi sprack. Därefter så var vi ju på Dramaten och såg Hamlet, spräckta och smått bakfulla. Pjäsen i sig är ju väldigt tragisk och tung men det var en ascool scen och den började så snyggt så jag höll på att dö. Rebecka Hemse (ja ni vet, Becks dotter) var jättebra och jättesmal och en briljant Ofelia. Musiken var gjord av Cocorosie vilket förhöjde det hela lite extra.

upplagd av Blame it on the stones @ 18:10 0 kommentarer

jamen det här med jobb och så...

Förra veckan såg jag en asdålig film med Ben Stiller och nån svensk tjej. Det kändes som om "Den-där-Mary"-skaparna försökte göra en lika rolig film igen, men misslyckades totalt. I slutet av filmen flyttar i alla fall Ben Stiller till ett semesterparadis och börjar sälja saker på stranden. Idag skulle jag verkligen kunna tänka mig det, att ha ett litet stånd på en strand där jag säljer badtofflor, surfinggrejer och annat smått och gott. Jag skulle stå där alldeles gyllenbrun med solen i ögonen och fiffla med lite småtjafs, typ lyssna lite på musik, läsa lite, putsa solglasögonen, dricka apelsinjuice och snacka lite med de lättlurade turisterna. Det lät väl ändå som det goda livet? Jag skulle mest sköta mig själv och de närmaste men skita i andra. Kommer allt detta kämpande för låg lön någonsin att löna sig? Alltså, på riktigt? Kommer det det? Hur många tackar mig för mitt kämpande? Många i min bransch menar att tacken först eventuellt kommer om cirka tio år när man möter någon helt spontant på t-banan, denne kommer fram och säger "Hej, du hjälpte mig när jag var fjorton, fan va jobbig jag tyckte du var... men tack, du hade rätt men jag förstod det inte då..." Och när det händer då säger människor i min bransch att de kan leva på det i tio år till, tills det händer igen. Jag undrar om det är sant att det är så? För tänk, det är ju sällan ungdomarna i sig som jag sliter ut mig på, det är nog allting runt omkring... andra vuxna i yrken och så... Ja, jag vet inte. Det kanske inte är ett "tack" jag söker heller, kanske mer bara någonting som bevisar att det här jag gör hela dagarna är till någon nytta. Är jag glad när jag är här? Det kanske skulle vara roligare att jobba i en skoaffär eller så?

upplagd av Blame it on the stones @ 17:47 2 kommentarer

onsdag, mars 12, 2008

socialarbetare

Jag är ju socialarbetare vilket blev väldigt tydligt igår, just den dagen då jag firade ett år. Mitt sista möte för dagen började kl. 17 och jag beräknade att det skulle vara färdigt starx innan 19 och att jag då skulle kunna åka hem och vara i någorlunda bra skick för en middagskväll med lite vin. Men när mötet var klart var klockan nästan 20.00 och jag var inte hemma förrän ca 20.30. Min sambo hade lagat trerätters middag som var fantastisk, jättegott och mysigt. Efter två glas vin var jag så trött och sliten att jag höll på att trilla av stolen, så det blev sängen tidigt och jag tror jag somnade samtidigt som jag la huvudet på kudden. Att sitta i möte i nästan tre timmar och lyssna och fråga och lyssna och fråga är mer slitsamt än vad man kan tro, speciellt när man redan jobbat 7 timmar.

Idag berättade en kollega till att denne säger upp sig och börjar på nytt ställe i juni. Ja, de försvinner allihop känns det som. Hur länge ska jag vara kvar? Vill jag vara här? Det finns en massa för- och nackdelar med att stanna med att sluta. Jag orkar inte rabbla allt här just nu, men en annan gång kanske.

upplagd av Blame it on the stones @ 10:38 3 kommentarer

tisdag, mars 11, 2008

ett år


upplagd av Blame it on the stones @ 15:30 3 kommentarer

måndag, mars 10, 2008

"Är det vi nu?!"

Jag gjorde det. Tog en lugn helg. Igår, måndag, kändes livet faktiskt lite lättare. Med lugn helg menas främst att fest-biten fram till 3-tiden på natten hoppades över. I fredags kökade vi vietnamesisk mat på gatan bredvid, vårrullarna var utsökta! Jag somnade runt 22-tiden, mätt, trött och nöjd. På lördagen var den stora lamp-dagen, två lampor fixades till och är numera vackra och fungerande med reservation för specialbehandling av den ena. Vi fick även besök från familjen min, mycket trevligt! De åkte framåt kvällen och då sippade vi vitt vin och tittade på tv och spelade spel. Söndagen var slö med ett kort besök på Kulturhuset. Jag var trött, men på ett skönt sätt. Såg Control om Ian Curtis, på laptop... vill se om den med bättre ljud.

Idag är det en väldigt speciell dag förresten. Det är faktiskt den stora ettårsdagen. Detta ska firas när jag kommer hem, med middag och mys! Tänk att det gått ett helt år sedan vi en kall söndag i gurkstaden ställde frågan "Är det vi nu!?" Samtidigt så kommer jag inte ihåg hur det var att leva utan Honom, det känns liksom som det mest naturliga någonsin.

Den här veckan är väldigt händelserik och går i jubileumets tecken:

tisdag: den stora ettårsdagen
onsdag: eventuell konsert med sheriffen
torsdag: öppen
fredag: konsert med Tegan and Sara
lördag: jag jobbar hela dagen i mitt tjejnätverk på jobbet, fest på kvällen
söndag: frukost på Grand Hotell och Dramaten på eftermiddagen

upplagd av Blame it on the stones @ 15:07 4 kommentarer

fredag, mars 07, 2008

helg och ålderdom :)

Jag tänker mig en lugn helg, med besök från min kära mor och en fika med frugan. Sådär lagom mycket att stå i så att hinken blir påfylld och lusten får ta över istället för måsten.

Musik och bok och promenad, ja ni fattar.

Snart är det påsk, väldigt tidig påsk i år. Ja, alla säger det... "ojojoj, påsk kommer så tidigt i år". Är det sånt man säger när man blir lite äldre och har jobbat ett tag och slutat plugga? Jag märkte också efter förra helgens hektiska mingel att jag inte orkar "hänga i gäng" lika länge och intensivt längre. Jag behöver tid för mig själv. Fan vad det har hängts i gäng genom tiderna, och fan vad kul vi hade. Nu behöver man andningspaus och integritetsåterhämtning emellanåt. Det är ganska kul att analysera sitt åldrande, inte bara deppigt.

upplagd av Blame it on the stones @ 13:41 1 kommentarer

torsdag, mars 06, 2008

Tänk att det är fredag imorgon igen. Och solen ska skina i helgen har jag hört. Jamen är det inte fint att leva ändå?

upplagd av Blame it on the stones @ 22:22 1 kommentarer