jamen det här med jobb och så...
Förra veckan såg jag en asdålig film med Ben Stiller och nån svensk tjej. Det kändes som om "Den-där-Mary"-skaparna försökte göra en lika rolig film igen, men misslyckades totalt. I slutet av filmen flyttar i alla fall Ben Stiller till ett semesterparadis och börjar sälja saker på stranden. Idag skulle jag verkligen kunna tänka mig det, att ha ett litet stånd på en strand där jag säljer badtofflor, surfinggrejer och annat smått och gott. Jag skulle stå där alldeles gyllenbrun med solen i ögonen och fiffla med lite småtjafs, typ lyssna lite på musik, läsa lite, putsa solglasögonen, dricka apelsinjuice och snacka lite med de lättlurade turisterna. Det lät väl ändå som det goda livet? Jag skulle mest sköta mig själv och de närmaste men skita i andra. Kommer allt detta kämpande för låg lön någonsin att löna sig? Alltså, på riktigt? Kommer det det? Hur många tackar mig för mitt kämpande? Många i min bransch menar att tacken först eventuellt kommer om cirka tio år när man möter någon helt spontant på t-banan, denne kommer fram och säger "Hej, du hjälpte mig när jag var fjorton, fan va jobbig jag tyckte du var... men tack, du hade rätt men jag förstod det inte då..." Och när det händer då säger människor i min bransch att de kan leva på det i tio år till, tills det händer igen. Jag undrar om det är sant att det är så? För tänk, det är ju sällan ungdomarna i sig som jag sliter ut mig på, det är nog allting runt omkring... andra vuxna i yrken och så... Ja, jag vet inte. Det kanske inte är ett "tack" jag söker heller, kanske mer bara någonting som bevisar att det här jag gör hela dagarna är till någon nytta. Är jag glad när jag är här? Det kanske skulle vara roligare att jobba i en skoaffär eller så?
upplagd av Blame it on the stones @ 17:47
2 kommentarer:
som vi pratade om idag...efter att ha jobbat som utredare på soc är jag lite bränd. lite rädd för att ge mig in i svängen. den hopplöshet och uppgivenhet jag kände varje dag inför tidsbrist, pengabrist och engagemangsbrist tog slut på min ork. men jag ska ge mig in igen, efter ett litet andingshål. jag är övertygad om att man kan göra skillnad! du kan göra skillnad, absolut. jag tror att du gör ett jättebra jobb! men, precis som du, tror jag att vi ibland behöver "andingshål" i allt det där som tar all kraft. fan, ta ett jobb på stranden och glid lite. sen kan du komma tillbaka med nya starka krafter. man får inte köra slut på sig. det är viktigt. då kan man ju inte göra någon skillnad.
massa kärlek! skönt att prata lite idag! det var alldeles för länge sen!
ses snart!
Hehe. Fläta korjar och röka braj på Jamaica? Låter det så förkastligt?
Om inte jag har familj eller barn när jag är 60 så drar jag. Skaru med? Tills du är 60 bast har jag fixat en liten koja på stranden åt oss. Inte flätad då men...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida