onsdag, mars 12, 2008

socialarbetare

Jag är ju socialarbetare vilket blev väldigt tydligt igår, just den dagen då jag firade ett år. Mitt sista möte för dagen började kl. 17 och jag beräknade att det skulle vara färdigt starx innan 19 och att jag då skulle kunna åka hem och vara i någorlunda bra skick för en middagskväll med lite vin. Men när mötet var klart var klockan nästan 20.00 och jag var inte hemma förrän ca 20.30. Min sambo hade lagat trerätters middag som var fantastisk, jättegott och mysigt. Efter två glas vin var jag så trött och sliten att jag höll på att trilla av stolen, så det blev sängen tidigt och jag tror jag somnade samtidigt som jag la huvudet på kudden. Att sitta i möte i nästan tre timmar och lyssna och fråga och lyssna och fråga är mer slitsamt än vad man kan tro, speciellt när man redan jobbat 7 timmar.

Idag berättade en kollega till att denne säger upp sig och börjar på nytt ställe i juni. Ja, de försvinner allihop känns det som. Hur länge ska jag vara kvar? Vill jag vara här? Det finns en massa för- och nackdelar med att stanna med att sluta. Jag orkar inte rabbla allt här just nu, men en annan gång kanske.

3 kommentarer:

Klockan 14:47 , Anonymous Anonym sa...

tråkigt. en helt annan sak. schyffert har släppt nya biljetter till hösten..går att boka nu. bara så du vet!!!

 
Klockan 16:08 , Blogger dubbeltänk sa...

du är en bra socialarbetare! du gör ett bra jobb! jag tror att vad du än bestämmer dig för, så blir det bra. för du är bra! :) saknar dig!! kramar!

 
Klockan 20:28 , Anonymous Anonym sa...

Vi skiter i allt och drar till New York. Jag blir konstnär och du behöver bara vara min polare (kommer tjäna fett med kosing).
Sen glider vi runt på bästa Sex and the City-manér och är coola. Jag kan försörja Tobias också;)

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida