Blame it on the stones: april 2008

onsdag, april 30, 2008

Vintern raaasat...

Sista april. Väcker en del minnen hos mig. Glömmer aldrig mitt första riktigt lyckorusiga sista april i ungdomen. Det var första gången jag tog tåget till Uppsala, tidigt en valborgsmorgon från Sala station. Hela perrongen var fylld av ungdomar fulla av förväntan och äventyrslystnad. Vi skulle till slottsbacken i Uppsala, dricka 4,5-cider, kissa bakom kyrkan, kramas med alla vi kände och även dem vi inte kände, bli kär tre gånger, fnittra och sjunga vintern raaasat men gäll röst. Och OM jag gjorde det. Alltihop gjorde jag. Och jag var så lycklig. Jag och min vän E höll hårt i varandra under dagen och levde loppan. Sedan tog vi bussen hem och allt fortsatte natten lång. När jag vaknade dagen efter så sa jag till någon av mina föräldrar att det hade varit den roligaste dagen i hela mitt liv. Jag var helt uppfylld. Jag hade upplevt något nytt.

Nu sitter jag här, ca 10 år senare och är tonårsnostalgisk. Utanför kontoret diskuterar socialfolket strategier för kvällen. Hur ska vi handskas med alla tonåringar inne i stan som kommer att dricka sprit ikväll?! Utsättningar hit och uthällningstillstånd dit. Och det är bra att de vuxna jobbar, bryr sig, mobiliserar. Det är viktigt, för ikväll kommer några att behöva hjälp. Några kommer att ha obehagliga valborgsminnen efter ikväll. Men vi får inte glömma att en del också kommer att sitta och vara nostalgiska om 10 år och längta tillbaka till just den här dagen och kvällen. Vi måste tillåta oss och alla andra att ha roligt!

fredag, april 25, 2008

Idag är det fredag och jag jobbar ikväll/inatt så jag hade fredag igår. Jag och min kära satt i solen utanför Pelikan och tog en öl, småsnackade med en norrman bredvid och läste igenom min käras personlighetstest. När solen gått ner och det blev skugga gick vi till a la crépe och sög i oss normandie-cider, varsin galette och även efterrätt. Vi satt ute invirade i deras mjuka filtar. Jag fick sån där skön utomlandskänsla.

I natt drömde jag en sån hemsk dröm. Alla mina nära och kära var personlighetsförändrade och jag kunde inte få kontakt med någon. Det var så frustrerande och jag var panikslagen, hemskt var det. Jag sprang runt runt och försökte få människor att första att något var fel, det var som en förtrollning, en otäck förtrollning. Kände mig helt förtvivlad när jag vaknade. Nu efter frulle, kaffe och lite radio känner jag mig återställd. För det är väl som vanligt där ute? ;)

Imorgon kommer min fina vän A hit. Vi pratade i telefon igår och då frågade jag henne om det var nåt speciellt hon ville göra när hon är här. Hon svarade att hon bara vill sitta (i solen om den visar sig) och prata, ta ett glas vin, och umgås med mig. Och jag känner exakt likadant!

onsdag, april 23, 2008

the list

1. sitta i solen så fort jag får en stund över

2. jogga vid årstaviken

3. sambolivet

4. tänka på de två veckorna framöver som är 3-dagarsveckor och 4-dagarshelger (innebär underhunden och london-trip)

5. längta till och planera semestern

6. söderlivet

7. fylla år i söndermarken och åka på hemlig resa

tisdag, april 22, 2008

min eviga klagosång

Igår var jag trött och sliten efter en väldigt ihärdig helg. En rolig helg, dock bestående av för många sena nätter och för lite vila. Söndagen var jätteskön, jag och min sambo bara flöt runt på Söder och läste tidningen i solen, satt i vitabergsparken och njöt. Ni vet, en härlig vårdag utan mål men en massa mening! Så kom måndagen, var tungt. Jag ville inte jobba, fick stor ångest av att tänka på pluggandet jag måste ta mig an den här veckan. Alla måsten bara svämmade över mig och jag höll på att drunkna. Det är då jag borde stanna upp och tänka "imorgon känns det bättre", men det gör jag så klart inte. Jag bara fortsätter grubbla... ska livet vara såhär? jobba, kämpa, stressa? for what?! Kan man inte bara få göra allt det där sköna! Ibland är det så jävla jobbigt med vardag så jag blir tokig.

Men idag känns det bättre. Ikväll ska jag plugga, det känns nästan lite spännande, är nästan lite peppad. Först ska jag ut och ta en sista nypa sol vid Årstaviken. Imorgon är det onsdag och sen har mer än halva veckan gått och vardagen blir helg och helgen blir ångestmåndag och så går livet... och jag förstår det fortfarande inte...

fredag, april 18, 2008

Palpitation

"A palpitation is an abnormal awareness of the beating of the heart, whether it is too slow, too fast, irregular, or at its normal frequency. The difference between an abnormal awareness and a normal awareness is that the latter is almost always caused by a concentration on the beating of one's heart and the former interrupts other thoughts. Palpitations may be brought on by overexertion, adrenaline, alcohol, caffeine, disease (such as hyperthyroidism) or drugs, or as a symptom of panic disorder. Attacks can last for a few seconds or hours, and may occur very infrequently, or more than daily. Palpitations alongside other symptoms, including sweating, faintness, chest pain or dizziness, indicate irregular or poor heart function and should be looked into.
Palpitations may also be associated with anxiety and panic attacks, in which case psychological assessment is recommended. This is a common disorder associated with a lot of common medications such as anti-depressants."

Idag ska jag gå och se bandet Palpitation på Debban Slussen, de är förband till något electroband som jag inte kommer ihåg vad de heter och inte orkar kolla upp just nu. Jag hittade i alla fall Palpitation på Myspace för några veckor sedan och tyckte det lät väldigt bra. Och som min sambo säger, en av de schyssta grejerna med att bo i Sthlm är att om man hittar något nytt band man gillar så finns det ofta möjlighet att gå och se dem direkt för det är så mycket spelningar hela tiden.

Innan ska vi ha en liten bjudning hemma hos oss för särskilt inbjudna så jag sitter här och funderar på vad jag ska laga för mat. Det är fredag, solen skiner och jag har inte den minsta lust att jobba hela dagen. Dessutom har jag köks- och fikavecka vilket innebär att jag måste åka till Gallerian och köpa fikabröd till halv tre-fikat. Slit och släp... :)

onsdag, april 16, 2008

spinner vidare på etnoporr

Läste precis en av mina smarta systrars blogg där hon avslutade sitt inlägg med att etnoporr är ett intressant begrepp. Jag håller med henne. På Teater Tribunalen i Stockholm spelas just nu en pjäs som handlar om just det. Jag såg även på debatt för någon vecka sedan då hon som skrivit texten i pjäsen, America Vera-Zavala, utmanade människor att sluta prata om förorts- invandrar- och alla såna begrepp-problem. Jag tänker mycket så. Ibland känns det som att man pratar om vissa förorter som små öar som inte tillhör övriga Sverige. Det är Sverige, och det är inte så annorlunda som människor tycks tro. Börja prata om förorten som en del av vårt samhälle, börja tala om samhällsproblem som samhällsproblem och inte som invandrar- eller förortsproblem så kommer mycket att vara vunnet. Jag är övertygad om att det är så. Jag har antagit utmaningen!

Jag började tänka i liknande banor för några år sedan när jag blev trött på att debattera femenism med allt och alla hela jävla tiden. Anledningen till att jag debatterade så hårt var ju att jag lärde mig, jag upptäckte nya saker hela tiden och jag såg "fel" överallt. Problemet var att jag under studietiden ibland kunde känna mig som att jag nästan provocerade människor att vara nedvärderande mot kvinnor. Folk ville sätta en på plats och ju mer jag skrek desto mer ville folk trycka ner mig och tala om motsatsen. Så jag lade ner de tuffaste debatterna, drog mig ur. Det kändes liksom som att ju mer jag talade om min underordning desto mer ville människor underordna mig. Tro därmed inte att jag slutat brinna för jämställdheten och feminismen, inte då, jag har bara bytt strategi bara och jag tror att det fungerar bättre. I de lugnaste vatten...

När jag nu sitter här och skriver så tänker jag att problematiken i ovanstående text ofta handlar om okunskap. Och jag menar inte att vi ska tysta ner några debatter men kanske försöka samtala om sakerna istället för att skrika och vara arga på varandra. Försöka förstå hur andra människor tänker och besöka platser där man inte varit innan man uttalar sig om det. När människor möts öga mot öga brukar de mest fantastiska saker kunna ske.

måndag, april 14, 2008

På tunnelbanan hem satt jag och tänkte på en pojke som jag träffade idag. Han far så illa och ingen vuxen verkar kunna få grepp om situationen. Alla tycker och tänker men inget händer. Jag funderar på hur han upplever den här tiden? Hur känns det ikväll när han somnar, om han somnar? Vad drömmer han? Vad tänker han när han vaknar?

Och Englas mamma, hur ska hon kunna överleva? Vad ska hon ta sig till?

Jag fattar inte. En del saker är så sorgliga. Jag fattar ingenting av det.

Ett nytt beroende har smygit sig på mig. Det kliar i fingrarna och jag bara måste kolla liiiiite till. Allt började egentligen på allvar igår. Jag och min kära sambo vaknade rätt tidigt trots drinkmaraton hemma hos Fialin. Vi åt frukost på mitt nya älsklingshak Sacre Coeur. Därefter begav vi oss ut på Söders fantastiska höjder och gick på lägenhetsvisningar. Men ååååhhh vilka fina ställen det finns! Jag galopperade runt och låtsades att jag var miljonär och nu kan jag inte sluta klicka runt på Hemnet så fort jag får en stund över. Min kära sambo har påbörjat något eget sorts statistikunderlag i Excel så han är lite mer avancerad än mig vilket tyder på att vi förmodligen bara kommer att dra ner varandra mer och mer i missbruket. Osunt. Det är ju på ett sätt bra att vi är ute i god tid och tittar och funderar, men å andra sidan kanske vi är lite väl tidiga... vi har ju bara bott där vi bor nu i 2,5 månad. Och jag njuter verkligen av att bo där och så fort jag tänker på att vi måste flytta därifrån om 9,5 månad får jag ont.

Här vill jag vara, här stannar jag.

lördag, april 12, 2008

Idag har jag pluggat, ja, lite åtminstone. Det går trögt och jag gnäller och blir en pina för människor omkring. Men nu lägger jag det bakom mig för idag och ser fram emot en kväll med mat, drinkar och vänner. Ska hem till fialin och hänga. Hon har nytt badrum som måste inspekteras och sprit som måste drickas upp. :)

Jag funderar på om jag ska avhandla något mer innan jag ska sminka mig men kommer inte på något roligt. Stirrar bara på skärmen med tom blick. Så nähä, jag slutar där.

torsdag, april 10, 2008

Det är hög tid att skriva. Att hänga med Håkan är väldigt bra, men någon kontakt med världen måste jag ändå skaffa mig. Och jag tycker ändå att jag åstadkommit en del social samvaro även om Håkan funnits med på ett hörn senaste veckorna. Men det har ju inte märkts här.

Det rör sig mycket i mitt huvud just nu, känner mig smått hyperaktiv. Stanna på jobbet eller inte stanna? Är det jobb jag sökt bra eller är det för stor chansning att byta? Igår när vi hade avskedskväll för Missy pratade vi om att vi faktiskt fortfarande är unga och har råd att kosta på oss lite chansningar. Jag känner inte riktigt igen den här fegheten som smygit sig på mig. Jösses, det är ju bara ett jobb. Jobb borde vara världsliga ting för en!? Just nu suger mitt jobb så mycket energi och jag kommer hem och känner mig otillräcklig och dålig. Jag vill trivas där jag är! Kunna skratta på jobbet ibland. Tror det var flera månader sedan jag skrattade på mitt jobb. Hur galet är inte det?

För att bota all jobbångest har jag bokat en resa till London. Åker dit med henne som jag redan började planera Londonvistelser med för typ 10 år sedan. Coolt. Längtar.

Längtar efter kille som knappt varit hemma i veckan, så fort han varit hemma har jag varit borta. Längtar efter honom och lyssnar på Kom hem med Anna Järvinen, den blir bättre för varje gång jag hör den, fortfarande.

Blame it on the stones