The wolf is loose
Lördag och november närmar sig med stormsteg. Det känns som om jag ständigt mäter det jag gör. Är detta tillräckligt bra för att kunna göras denna dag eller nästa eller den därpå? Rock you like a hurricane skränar från webradion och jag sippar på starkt kaffe med en sista slurk mjölk i. Jag behöver inte göra någonting bättre. Eller jo... Nej, det räcker. Du kan hänga hela dagen och bara softa. Det är klart att jag kan... men jag har något konstigt behov av att prestera, om inte jobb så socialt umgänge. Jag är skum på det viset. Men idag övar jag på att bara vara jag som jag gör då och då... det vet ni ju om, ni som läser detta.Igår pratade Josefin Craaford om bloggare på Lantz i P3. Hon förstod inte grejen med det...: "vaddå... ska jag sitta och skriva i detalj vad jag gjort under dagen?" Jag vet inte heller om jag fattar grejen. Men jag fattar att det inte bara handlar om att sitta och skriva om vad jag gjort under dagen. Det jag vet är att jag tycker om att läsa andras bloggar... framför allt dem som de jag känner skriver. Förmodligen för att jag och mina vänner slutat att ha långfika minst en gång i veckan. Vi skriver heller inte långa brev till varandra och nu för tiden pratar vi inte timme ut och timme in i telefon heller. Men ibland går vi in och läser varandras bloggar och får en liten uppfattning om vad som rör sig i deras huvuden den här veckan. Det är för mig och mina vänner någon form av vuxen-distansering på ett sätt men ändå en metod som gör att vi när vi vill kan hälsa på hos varandra - på bloggsidan... Låter det patetiskt? Jag önskar att vi en dag bara kan ringa på dörrklockan och komma in på en liten eftermiddagsfika när som helst. Så var det när man var liten. I söndermarken med all idyll det innebär knackade man bara på i grannhuset och alla i ens värld bodde där man själv bodde. Nu är det inte så längre. Få i min värld bor precis där jag bor - med det vill jag inte säga att jag är missnöjd med det. Fast som vanligt, är jag inte helt överens med Josefin Craaford... det är ingenting jag sörjer heller. Däremot är jag rörande överens med Annika Lantz.
Haha... nu sjunger verkligen Gessle... "Tänker alltid på dig när sommaren slår ut, det var aldrig meningen att det skulle bli jag och du." Jag får nästan lite ont i magen... Är det folkhemssjälen som spökar? Tylösand, sol, afterbeach... shit vad långt borta det är! Det känns som om det bara är en illusion - att livet är så ibland menar jag. Men det är alldeles verkligt... mamma ringde nyss från Gran Canaria - där låg de i 30 graders värme på bechen och sippade på en öl och fruktjuicer. Det lät ju helt orealistiskt... själv fältade jag i S-town-natten i natt i regn och blöta skor, nedkyld och blek. Men i den verkligheten finns också små guldkorn som jag funderar på och som talar om what life is all about. På hösten måste jag bara anstränga mig lite extra för att få med mig det hela tiden. När det är sommar och ljust syns det mycket tydligare.
Åh, den som ändå var i New York ikväll och fick gå på den legendariska rock-klubben CBGB's för att se det sista giget där ever... som dessutom görs av Patti Smith herself. Well well, man kan inte tillhöra alla häftiga ligor i den här världen. Jag får nöja mig med en mindre Rockberg-reunion nästa helg.
The wolf is loose! Love eachother!
upplagd av Blame it on the stones @ 14:43
6 kommentarer:
Nej du... Josefine Crafoord har inte alla bärsen i backen... Det är sällan hon kommer med något upplysande.
hola guapa! hur är läget i storstan? här är det regnigt. men jag mår inte så dåligt av det. tycker det är rätt skönt med mörka kvällar, tända ljus och mys i soffan. längtar efter juuuuul! tänkte höra efter när du kommer hemåt nästa gång? funderar på att ta en sväng till din stad i mitten av november...skulle det kunna passa? skulle vara kul att ääääntligen komma förbi! kramkram
jag ogillar vuxen-distanseringen, jag gör verkligen det. den gör mig upprörd och ledsen och jag funderar på om jag bara måste acceptera nya tider eller om jag ska göra revolt. jag vet inte. hur ska jag ha tid med det när jag inte "har tid" att ringa vännerna jag älskar så mycket.
jag vet inte.
kan bara beskrivas med världens bästa ord "märkligt". Det ÄR märkligt.
oj nu röker grannarna igen, rök i lägenheten. you know.
hej vännen...jag saknar också långfikor och timtal-samtal i telefonen. jag sitter här i bangalore och läser era inlägg och känner i hela kroppen hur mycket jag tycker om er! :) vi måste bli bättre på att både ses och höras, nu när vi inte längre bor i samma stad. love!
ey girl. vad gör du? jag måste komma och hälsa på snart. ska du hem i helgen eller? kramkram
inget nytt jobb, men vill ha nytt jobb. hatar mitt jobb just nu. så därför är det upp och ner. i övriga livet upp. när kommer du hiiiiit? jag tänkte åka till dig i helgen. blev inte så. tråkigt. var sååå länge sen jag såg dig. kom och lek! puss
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida